juuusefines

det finns ingen ork kvar hos mig., vad händer? allt har gått för fort, hinner knappt fatta vad som har hänt. spola tillbaka tiden ett år, tack? saknar alla som fanns i min närhet, hur lätt livet va, inga beslut var så viktiga. allt som gjordes var på skoj och allt var så lätt. nu på bara en kort tid känns det som jag har förlorat allt, precis allt, mitt allt, men det är kanske bara en känsla som inte vill lämna mig, även fast jag vill det. om jag bara hade fattat hade jag tagit chansen att förändra allt. men nu är det som det är och det är väl såhär det ska vara? förlåt mig,  vill inte vara svag, inte just nu. vill inte gråta i mörkret där ingen ser mig och skrika där ingen hör mig. allt ser så bra ut på utsidan men det är ingen som vet hur det känns på insidan. tack mamma och pappa för allt stöd. ni är otroligt viktiga i mitt liv. det är egentligen sjukt hur nära vi står varandra.